Cheese!

Köpte ett paket med ostskivor idag, och dess bäst-före-datum påminde mig om att en dag som jag inte känner för att fira särskilt högtidligt börjar bli synlig något bortom planeringshorisonten. Eller hur man skall uttrycka att man är vettskrämd för att folk möjligen känner sig manade att agera – därför att de kanske inbillar sig att man vill bli ihågkommen för något så fånigt.

Snälla – inga blommor! Det funkar inte när man har en nyfiken katt som klättrar i vaserna. Jag vill inte riskera att få vatten över mina böcker på vardagsrumsbordet eller min dator på köksbordet. Och kristallvaser och skålar klarar jag mig så bra utan. Klockan jag fick för tio år sedan fungerar utmärkt fortfarande, tack, och fina smycken skramlar, kliar och nyps för mycket för att jag skall känna mig glad av att bära dem. Bokhyllan är full och jag börjar bli tveksam till att skaffa flera cd-skivor. Presentkort eller överraskningar som innebär biobiljetter, krogbesök, resor, shoppingtvång, spavistelse, apsafari och andra ”upplevelser” är bara grym tortyr och inget normalt nöje att bli tacksam för om man har sådana kontrollbehov och sådan relativt hämmande torgskräck som jag.

Det blir ingen smörgåstårta den här gången. Inte heller någon pastasallad med två kilo prosciutti och andra godsaker på buffén. Det kanske inte ens blir någon prinsesstårta, för jag kanske glömmer bort att fixa det i min tankspriddhet och stress.

Det enda jag önskar mig i present är att ni tar hand om er och har det bra själva. Då blir jag glad!

Annonser
Det här inlägget postades i life. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Cheese!

  1. Systerdyster skriver:

    Hej Maria!
    Jag är i valet och kvalet om min 50-årsdag ska firas eller ej.
    När jag fyllde 40 fick jag ett utbrott av storhetsvansinne och körde öppet hus på själva dagen och någon vecka senare en fest för ca 30 personer, typ middag med dans. I efterhand vet jag inte ens för vems skull jag genomförde dessa spektakel, förmodligen var det mitt enorma behov av bekräftelse som pockade på.
    I år ska jag fundera på vad jag själv vill göra och som vanligt har jag inte en aning om vad jag innerst inne vill. Ingen fest iallafall. Ingen resa behövs för att unkomma påträngande gratulanter då jag inte tror att dessa står i kö utanför dörren.
    Jag pendlar således mellan högmod och omvänt högmod.
    Prinsesstårta är inte min favorit, det blir lie väl många sådana när man arbetar inom vården.
    Om du vill se lite roliga tårtor kan du kika in på http://www.tartverkstan.se. Köpte en Homer Simpson-tårta där när Mikael fyllde 14.
    Må så gott, vi kanske kan fira med en bakelse tillsammans runt den 18:e april?
    Varma hälsningar din vän Karin

  2. Maria Ljungdahl skriver:

    Ja, någon sorts fika i andra halvan av den veckan, eller början av veckan därpå, låter som en bra idé. (Hellre en vardag, om du har någon dag när du inte jobbar? Jag mailar dig.)

    Är det inte dags att döpa om din blogg till ”De Sju Dödssynderna” snart, förresten? Inte apropå bakelser, men det genomgående temat i dina inlägg…

    /Maria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s