gammalt pekoral

Pärlan

Spar dina tårar, min avlägsna vän.
Sprid inte ut dem på jorden.
Du slösar pärlor på kossor och svin.
Krigarens sorg är förgäves.

Spar dina pärlor, min sörjande vän.
Sänk inte alla i havet.
Låt vind och vatten få vara i fred.
Krigarens flykt är förgäves.

Lyft dina händer, min jagade vän.
Låt alla sorgerna flöda.
Snart växer pärlan i händernas skål.
Riddaren sjunger för evigt.

Såg dig i drömmen, min modiga vän.
Borta var hatet och oron.
Nu har du styrka och kärlek till allt.
Riddaren söker för evigt.

håller på med att sammanställa gamla manuskript till en möjlig ny diktsamling, och hittade då den här fullständigt omöjliga dikten!

Annonser
Det här inlägget postades i poetry. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s